Bokmalen läser om gubbar

Jag har blivit bokmal igen. Den här veckan har jag läst Maria Svelands Att springa.

Jag hade svårt att koncentrera mig på jobbet för jag ville hela tiden fortsätta läsa. Jag tänkte att det kommer bli bättre, om jag bara läser lite till så kommer jag till sidan där helvetet vänder. Tyvärr, det blev bara värre. Och de goda männen var få. De enda killarna i storyn som verkade schyssta hade antingen inte nått puberteten eller så hade de flytt landet för volontärarbete. Gubbarna kunde lugnt fortsätta pösa ut sina magar och trampa på kvinnor med hårda fotsulor, många glatt påhejade av sina fruar.

Istället för att läsa DN i torsdags så slukade jag bokens sista kapitel till frukost. När jag slog ihop bokpärmen kunde jag inte hindra tårarna av frustration. Skitbok, skitvärld!

På vägen hem efter en trevlig lunch på Grill slank jag förbi biblioteket och lämnade tillbaka boken. Innehållet i min bokkasse ersattes av Denise Rudbergs senaste deckare i elegant miljö. Behövde rensa hjärnan. Redan i andra kapitlet får jag träffa kvinnomisshandlaren Nils. Suck.

Lyxar

En vecka i lyxens tecken? Kanske, nu sitter jag och väntar på att mitt nagellack från Chanel ska torka. Ojojoj, så flott. Att jag fortfarande sitter klädd i nattlinne och morgonrock i fleece behöver ju ingen få veta. Tidigare i morse upptäckte jag även ett hål i nattlinnet. Inte i sömmen utan i tyget! Men istället för att klä mig i vackra nattsärkar lägger jag pengar på nagellack.

Och på smaskigheter på Grand.

I måndags eftermiddag tog vi ledigt och bokade ett bord för Afternoon tea. Snittar, scones och bakelser. På en måndag! Nu går det utför.

Perfekt dag för jobb

Jag blir sjukt lycklig av det här murriga höstvädret. Så lycklig att jag promenerade bort till Bea och köpte lyxlunch (ciabatta och avokado) och fler ljung till balkongen. Det är så fint att jobba hemifrån ibland. Enligt en bok ska detta vara biologisk, att kvinnor i mitt tillstånd helst vill befinna sig i "trygghet" hemma. Bullshit, vem vill inte sitta hemma en dag som denna och kura framför datorn, varva tekoppar och lyssna på Ekot i tid och otid, kanske lägga sig på sängen och ta en tupplur när andan faller in för att sedan fortsätta skriva världens mest spännande artikel om internrevision. Tror jag brygger en kopp te till....

Tillbaka i verkligheten...

...efter en vecka i skogen. Ja, eller på landet. Vi tog som sagt en vecka ledigt. Packade väskorna och på med blåbrallorna. Här skulle fixas! Och vilken vecka. Vi har skrubbat, rensat, krattat, klippt ner växter, grillat och sjunkit ner i soffan med ett antal "Morden i Midsomer". En helt perfekt höstvecka!

Mest stolta är vi för tillfället över sovrummet. Nytt golv har lagts in och väggarna har målats vita. Innan vi stack ut köpte vi en byrå. Tavlorna med växter har vi fått av Daniel. Förhoppningsvis får de sin rätta plats på väggen snart!

Ny persienn. Vinterns projekt blir att hitta och sy några schyssta gardiner.

Sängbordet och klockan åkte med hemifrån. Sängen fick vi av Robin. Överkastet heter Birgitta och råkade hamna i kundkassen när vi var på Ikea. Passar utmärkt ta med ut i soffan när det är dags för en spännande spännande deckare.

Myshörnan i vardagsrummet kommer vi nog inte göra om på ett tag.

Så det var det! Nu har ni fått en presentation av landet!

Bästa appen

Söndag morgon och jag har precis lämnat in mitt sista jobb för veckan. Nu tar jag ledigt en vecka. Eller jag var lite smygledig igår. En app jag har i min telefon ger mig varje dag ett nytt litet råd, det kan vara allt från svar på funderingar som den tror att kvinnor i min situation vill ha till peppande "you go girl". Igår fick jag "Det är dags att unna dig en shoppingdag". Bra app det där.

Det var bara att åka in en sväng till stan, kanske skulle jag unna mig ett par schyssta höstsneakers, eller varför inte coola snörkängor, eller en mysig halsduk eller en snygg men opraktisk väska. Håll i er..... i min påse på vägen hem låg ett par gummistövlar och tre par strumpor.

Till middag fick jag i alla fall en kantarell- och oxfilépasta lagad av en mästerkock. Så lite guld på tillvaron fick min lördag minsann!

Nu är det DN för hela slanten som gäller. Sa jag att jag var ledig?

Laddar inför en naturupplevelse

- Är du sur? Du har den där surblicken igen.

Min pojkvän tittar på mig nästan lite anklagande där jag ligger i sängen stirrandes i taket strax innan sömn.

- Jag är inte sur. Jag räknar, svara jag. Jag försöker räkna ut om jag hinner tillbringa en dag i ett naturreservat några dagar innan deadline.

- Ja, men det hinner du väl. Kanske skriver du bättre under lite tidspress och efter en härlig dag i naturen.

Rätt svar!

Om några timmar ska jag ut på höstens första utflykt. Förutom att försöka skriva den där artikeln sitter jag nu och funderar över vad som är godast att ha i en matsäck. När jag var liten var det alltid pannkakor, Ballerina och Festis som gällde (fattar inte, min mamma som alltid var så noga med att vi inte skulle trycka i oss för mycket socker). Det får nog bli smaskiga mackor och en ramlösa. Måste sluta hälla i mig cola light.

Svårt att så här tidigt att komma på vad jag kommer att vara sugen på om flera timmar. Igår ville jag ha en tunnbrödrulle.

- Jag måste bara ha korv och mos, var det första jag skrek ut i bilen när Jonas hämtade upp mig efter jobbet.

Tyvärr så hittar man aldrig någon gammal hederlig grill när mos-tarmen skriker. Det fick bli en kycklinghamburgare på Mc (det var gourmet för att ändå komma ut med hedern i behåll). Satt fint. Vi skulle ju åka ända från Sickla upp till Norrland och Rolf Lassgård. Första gången på typ fem månader som jag inte somnade framför en film. Men de säger ju att det ska vara en bra tid nu.

Peace!

Jag älskar den här bloggen

Så mycket att jag tänker starta den igen. Jag sitter vid mitt köksbord och tittar ut på katterna som vanligt. Dricker kaffe med mjölk, som jag har kokat och vispat på spisen. Kaffet hällde jag i sist så att skummet fick en sådan där härlig krämig färg.

Jag arbetar idag. Jag skriver om kvalitet. Om hur andra borde göra. Pekfingrar hit och dit. Men snart ska jag sticka ut i den härliga sommarvärmen och träffa mina vänner. Jag längtar. Länge sedan jag träffade Anna. Är så stolt. Hon arbetar som nyhetschef nu.

Förutom pretentiösa texter arbetar jag själv nu mest med att komma på hur jag vill inreda vårt nya sovrum ute på landet. Det rum som världens schysstaste killar målade om åt oss i torsdags och fredags. En gång i halvtimmen mutade jag dem med kaffe och Ballerina kladdkaka för att de skulle hålla humöret uppe när färgen inte torkade. Som tur var kom finnen hem på fredagseftermiddagen, då lånade vi hans kupévärmare. Äntligen torkade färgen och ett sista lagret kunde målas på. Himla tur eftersom kakorna började ta slut.

Men okej, jag jobbar med andra saker också. Imorgon till exempel drar mitt vikariat på LevaPS! igång igen efter två veckors semester. Då drar även vår stora fototävling igång på allvar. Så förutom att fila på alla små texter och rutor inför att nian går i tryck den 2 augusti så är det fullt ös på webben. Jag är assisterande webbis nu när Krillan lever loppan i USA.

Nastassjas och mitt tält. Peace & Love 2011.

Stolen har blivit kaffeved

Som ni alla märkt har den eminenta litteraturtidskrift Nittonde Stolen bugat och tackat för sig. Men varför undrar ni säkert. Här kan ni få en mer ingående förklaring:

Därför upphör Nittonde Stolen

Wikipedia

Om man är kändis får man vara med i Wikipedia. Vi vanliga dödliga får nöja oss med facebook. Jag undrar dock hur känd man behöver vara för att man ska bli godkänd för Wikipedia? Var går gränsen? Vid antal sökningar på google? Hur mycket som ramlar in på kontot varje månad? Eller hur många fester med kändisar man synts på?

Och när man har kvalat in för Wiki, vem är det som skriver de fina orden om en, får man skriva texten om sig själv själv? Jag misstänker det. Senaste tiden har jag uppdaterat mig på folk i näringslivet. Alla har de bästa, mest inarbetade, mest hållbara företagen i Sverige. Eller är det ett litet troll som med objektiv blick skriver alla texter på Wiki? Måste kolla upp det här alltså.

Jag önskar mig i födesledagspresent

Jag har blivit ett träningsfreak. Jag springer, cyklar och hoppar! Jag tycker att det är roligt. Men det bästa med träningen är att min hjärna fungerar så fint under tiden jag tränar. Jag kommer på de bästa idéerna och minns saker jag glömt. Men så fort jag stannar känns idéerna plötsligt trista, eller så har de försvunnit från mitt huvud. Jag önskar mig därför nu ett litet chip i hjärnan som sparar ner alla dessa fantastiska små tankar, fina formuleringar och smarta idéer. Så att när jag hoppat av träningscykeln kan sätta mig vi datorn och få ner allt fint.

På spåret

Jag såg aldrig finalen, men jag vet vilket lag som vann. Att Johanna Koljonen skulle vinna var från början ganska givet. Men nu hittade jag den här artikeln på Aftonbladet. Marcus Birro, var han med i På spåret denna säsong? Kanske dök han upp i finalprogrammet som jag tyvärr missade.

Kaffe

För att veta om en arbetsplats är något att ha måste man så fort man bara kan kolla upp kaffemaskinen. Tänk på att du ska tillbringa åtta timmar om dagen på detta ställe, ett prima kaffe är alltså a och o. På min nya arbetsplats är kaffet så gott att jag har svårt att gå hem på eftermiddagarna. Någon skvallrar om fredagspub. Men jag tar nog en kaffe till.

Jag googlar mitt namn

- Det är mellan 0 och 90 personer i månaden som googlar på ditt namn, säger min pojkvän plötsligt där han står hukad över diskvattnet.
Jag tittar förvirrat upp ur Ingrid Hedströms senaste deckare.
- Ja, minst en är det i alla fall.

Jag söker på mitt namn och undrar hur länge den där bilden från finest ska behöva ligga kvar! Som tur är har den äntligen halkat ner på plats tre.

Vi längtar tillbaka

I Paris kunde man också läsa Stieg Larsson.

Mästerkock

En omelett innan jobbet tänkte jag skulle sitta fint. Salta salta. Peppra peppra. Oj fel sida på pepparburken. Jag fick en ganska pepprig omelett. Tre glas vatten och den slank ner.